Helen´s Blogg !

Carpe Diem

Kommer man orka ?

Livet är riktigt tung just nu.

Trodde inte att man kunde känna så stor sorg.

Att det skulle göra så ont.

Det har gått en vecka och nu börjar det sjunka in att min älskade pappa inte finns mer.

Ena stunden känner man sig ganska stark, nästa stund gråter man som ett barn och känner att man inte kommer att klara av den stora sorg och ångesten som nästan sliter sönder en.

Har så många frågor att ställa pappa.

Men den största är varför ???

Kommer aldrig att få något svar.

Måste klura ut svaren själv.

Jag vrider och vänder på allt och får olika svar varje gång.

Begravningen väntar.

Den känns bara som ett stort ångest moln.

Ett sista farväl.

Hur ska man klara det ?

Hur ska man klara att säga farväl till sin stora, trygga pappa ?

Sin pappa som alltid har funnits där ?

Sin pappa som man alltid har ringt till om man behöver hjälp.

Vam ska jag ringa nu ?

Vem ska vara min trygghet, min klippa i livet ?

Vem ska jag rimma ihop tillsammans på julen ?

vem ska jag spela V75 med ?

Vem ska förstå dessa små interna skämt som bara jag och min pappa förstod ?

Låter så banalt, jag vet men för mig är det inte det.

För mig känns det som en bit av mig ochså dog där i garaget i lerdal.

Kommer man orka ?

Åh underbara du!

Ord känns så överflödiga,,Men sorgen kommer ut på alla otänkbara sätt,,

Du får svaren en vacker dag, då du minst anar.

Och orken är där,,låt det ta den tid det behöver!

Att sörja är som en tagg i själen, ,men tro mig en vacker dag utvecklas den till vackra minnen!

Glöm inte bort dig själv!

Vi behöver dig du rara omtänksamma Helene!

Varma många healing kramar!!

Vännen vad skall man egentligen säga. Tyvärr måste nog sorgen och saknaden få ha sin tid och jag förstår alla dina frågor som du ställer till din pappa.. Dom ställer vi alla och för Er måste det vara ännu värre. Men tids nog kommer det som gör så ont idag gå över till fina och vackra minnen istället. Men allt måste ta sin tid. Vi finns här alla ifall du behöver få prata eller bara få någon att sitta hos.

Var rädd om dig vännen!

Kram Susanne

Hej vännen! Om jag kunde skulle jag ta bort all smärta från dig men tyvärr klarar jag inte av det.Både du och jag vet vad våra pappor betyder för oss.Många gånger har vi pratat om det och hur jobbigt det kommer bli den dagen vi förlorar dom.Nu har du min vän förlorat den bästa tänkbara pappa man kan ha.Det gör så jäkla ont och tårarna rinner när jag skriver detta.Det kommer göra så ont och vara så jobbigt under en lång tid men tids nog kommer du kunna le igen och ta fram alla bra och roliga minnen från din pappa.Jag finns här för dig och din familj.Kramisar

<3