Svart !
En ny dag som man ska försöka ta sig igenom.
En ny dag som innebär en dag närmare begravningen.
Mitt i all sorg så kommer tankarna :
Vad ska jag ha på mig på begravningen ?
Ska jag ha klänning, byxor eller kjol ?
Har jag några skor som passar ?
Hur sjukt är inte det ???
vad spelar det för roll ?
Fast det gör det, spelar roll.
Man vill vara fin på en begravning, X-tra fin på sin pappas begravning.
Jag ska vara helt svart klädd.
Vår eller inte spelar ingen roll.
Känner mig så svart i sinne och hjärta just nu så svarta kläder passar min sinnesstämning perfekt.
Fast idag har jag brutit min svarta klädsel och satt på mig en vit storskjorta över mitt svarta linne och mina svarta tights.
Men det är idag, på begravningen ska jag vara mörkare än mörkast.
Snart kommer Christer och då ska vi åka och köpa skor.
Svarta skor !
Igår ringde begravningsbyrån, när jag pratar med dom så känns det som om jag pratar om nån annan än min pappa.Känns som om det är nån annan Rune som har gått bort och lämnat sina nära och kära i storg sorg.
Stackars, stackars hans familj, tänkte jag....
Men det är ju vi som är det stackars familjen, det är ju vi som blivit lämnade, det är ju min pappa som dom pratar om när dom ringer från begravningsbyrån.
Så galet !
Man lever som i en bubbla, en känslomässig bergochdalbana.
Känslorna åker upp och ner hela tiden och man kan inte råda över dom.
Ena stunden är jag lugn och känner mig stark, nästa är jag så arg, ilskan bara bubblar i mig och tankarna går runt runt och den största frågan hopar sig och skriker - VARFÖR, pappa ???? Hur kunde du ??? I nästa stund gråter jag som ett litet barn och är otröstlig.
Påsken nalkas, vi har ställt ut lite påskris på trappen.
Något större påskfirande än så lär det inte bli.
Vi kommer vara här hemma hos oss, alla tillsammans, umgås, äta, prata, gråta.
Ska fixa till några små påskägg till mina älskade barn.
Brukar i vanliga fall leta presenter till dom, som några fina kläder, kanske solglasögon, hårgrejer m.m
Men i år får dom ägg fyllda med godis, precis som när dom var små.
Lägger i en liten peng så får dom själva köpa sig nåt kul.
Jag älskar ju att fixa och dona inför jul och påsk, men inte längre.
Just nu finner jag ingen glädje i nånting.
Jo, jag finner glädje i att jag har en min älskade familj.
För om vi inte hade haft varandra, hur skulle det ha gått ?
Hur skulle man ha orkat ?
Min blogg har blivit en sorg-blogg.
Jag har alltid älskat att skriva, ett sätt att få ut mina tankar och känslor.
Nu ska jag gå och städa undan frukosten i köket och sen försöka få på mig ett ansikte, om det nu går.
Har så svullna ögon och det känns som om man har åldrats hundra år på den här veckan.
Sen ger vi oss iväg på skojakt.
Kram H.
Kommentarer
Postat av: Annika
Kramar i massor!
Postat av: Jannice
Fina fina Helen!
Det är så normalt det bara kan bli, att vandra upp och ner i både tankar och känslor. Man hamnar i ett töcken..och jag tror det är ens försvar som gör att det blir så. Hur ska man annars orka..?
När jag läser det du skriver, så är det så nära verkligheten man kan komma. Är glad att du skriver! Fortsätt med det, för det är en bra terapi.
Begravningen är en svår stund.., men samtidigt tillhör det bearbetningen..och han får sen vila i frid. Klart du ska ta på dig det som känns bäst. Svart symboliserar smärta och sorg..och jag tror det är viktigt att man får ge uttryck för det.
Ta han dom dig nu vännen och många kramar <3
Trackback
