Helen´s Blogg !

Känner mig glad, pigg och utvilad !!!
Somnade som en stock klockan tio igår kväll.
En hel natt full av sömn, inga tankar som irrade omkring i huvudet bara skön avslappnande sömn.
Behövde verkligen vara utvilad idag eftersom jag har ett späckat schema.
Ska fara från den ena stället till det andra.
Tack gode gud för mig lilla bil ;)))
En av dom bästa saker jag har gjort i livet var att ta körkort.
Det förenklar så mycket och jag slipper känna mig så beroende av nån annan.

Glömmer aldrig dagen då jag fick mitt körkort....
Jag körde upp som privatist, man fick göra det på den tiden, vet inte om man får det idag ???
Man körde i alla fall upp i den bil som man övningskört med, i mitt fall min pappas.
Jag hade kuggat på uppkörningen tidigare och väntade på ny uppkörningstid.
Självklart så ringer dom den dagen då jag är hemma och är sjuk.
Men vågade inte tacka nej till tiden eftersom det var så grymt lååååång väntetid.
Proppade i mig alvedon och åkte iväg , febrig som bara den med ett huvud som kändes dubbelt så stort, rinnande näsa och svidande hals.
Hade kört upp två gånger tidigare och kuggat.
Dom gångerna hade jag varit så sjukt nervös att kopplingsbenet bara skakade och jag gjorde typiska nervösa små misstag som gjorde att jag inte fick mitt körkort.
Den här gången, tredje gången gillt var jag så inne i mina feberdimmor att nån nervositet inte fick plats.

Jag var så inställd på att kugga så att jag liksom ryckte på axlarna sådär på tonårsvis och tänkte :
- What ever !?!
Sitter i väntrummet och väntar på min uppkörningslärare.
Man hade ju ingen aning om vem som skulle komma ut genom dörren.
Varje gång dörren öppnades drog alla i rummet ett nervöst andetag och tänkte :
- Är det min tur nu, hjälp !!!
Ut kommer en äldre man med skinnjacka och uppkavlade ärmar, stora tatueringar, svart sotarmössa och solglasögon.
Åh herre jösses, vad vara detta ?! Tänkte jag
Snälla låt han inte ropa upp mitt namn.
Han såg stenhård ut, ett sånt där Clintan ansikte, som uthugget ur sten.
- Helen Svarts !
Ja, självklart, tänkte jag, min vanliga tur.
Först får jag uppkörningstid när jag är sjuk och sen får jag värsta rambo snubben som uppkörningslärare.
Det här kommer gå åt h....e !!!
- Oj, du ser inte speciellt pigg ut ! Är det första han säger
- Näe, jag e sjuk ! Snörvlar jag fram
- hmmm.... svarar han och tittar på mig, tror jag i alla fall för han har fortfarande sina mörka solglasögon på sig.
Vi går mot bilen, min pappas ljusblåa ford som jag kände så väl efter alla långa och många timmar som jag övningskört med min tålmodige far i.
Ser pappa stå på parkeringen lite längre upp.
Han ler och ger mig tummen upp.
Jag försöker le men det blir mest en grimas där jag stapplar efter MR. Clint Eastwood.

När vi har satt oss i bilen frågar han om jag är nervös ?
- Näe, inte så mycket, jag vill bara få det här överstökat så att jag kan åka hem och sova. Svarar jag med min grötiga förkylningsröst.
Han skrattar lite, kan inte avgöra om det är ett glatt eller mer ett djävulskt skratt som Mohahahaha.
- Okey Helen då kör vi !
Och det gjorde vi.
Han satte sig på pärmen som dom andra uppkörningslärarna så ivrigt skrivit i och lade armarna i kors och gav mig lugna direktiv.
- Kör rakt fram !
- Vänster här framme.
- Parkera här !
- Vänd vid närmaste lämpliga tillfälle.
I ungefär en halvtimme fick jag köra i villaområden, på motorvägen, jag fick backa, vända, parkera, göra filbyten,stanna vid stopp plikt, köra i korsning och rondell.
Plötsligt så sa han :
- Nu kan du köra tillbaka.
Okey, suck tänkte jag, då var det kört den här gången också.
Han hade inte sagt ett endaste ord på hela tiden om det var bra eller dåligt.
När vi svängde in på den stora parkeringen sa han plötsligt :
- Stanna och stäng av bilen !
- Eeeh ?
Så hade inte dom andra uppkörningslärarna gjort ???
Plötsligt så började han ställa frågor om olika knapparna i bilen.
Vad har man den till ?
Vad händer om den lyser ?
Jag svarade så gott jag kunde.
Om det var rätt upplyste han mig inte om, han bara frågade vidare och sen sa han att jag kunde köra fram till min pappa som stod längst bort och väntade på parkeringen.
När vi kom fram så tog han upp pärmen som han suttit på hela tiden, öppnade den och vände sig mot mig :
- Grattis tjejen till körkortet ! Det här gjorde du bra !!
Va ???
Jag fattade ingenting ???
Jag bara stirrade på honom och undrade vad han sa ??
Vadå grattis ?
- har jag klarat mig ? Pep jag fram ?
- ja ! Skrattade han
Då var det som att trycka på en knapp till syndafloden.
Tårarna rann och rann och jag snorade och såg ingenting.
var helt förblindad av alla tårar.
Jag hörde hur han skrattade sitt Clintanskratt och sa till min pappa :
- Du får nog komma och ta hand om din dotter här.
Pappa som trodde att jag hade kuggat eftersom jag grät hade ett medlidsamt uttryck i ansiktet när han kom fram till bilen.
- Men innan du får hoppa ur bilen till pappa måste du skriva under här så att jag kan överlämna ditt körkort. Sa Mr. Clint Eastwood med ett stort leende.

Jag skakade så mycket och grät och snörvlade så det är nog den fulaste namnteckning jag har skrivit i hela mitt liv, hahaha ;)))
Men körkortet var mitt !
Forever and ever ;-)


Ha det bäst och en underbar dag !
Kram H
♥♥♥♥♥♥♥