♥ Du fattas oss ♥

Sitter i hammocken ute på altanen med datorn i knät.
Sippar på ett glas rosé och njuter av den härligt, varma sommarkvällen.


Har haft några tuffa, sorgliga, ledsamma och fina dagar i Rättvik.
I Tordags hade vi urnsättning.
Pappa´s urna skulle ner i vigd jord.
Halv tio stod vi där, jag, mamma, Tommy och Christer, fin klädda med varsin röd ros i handen.
Kändes tungt att gå in på Rättviks kyrkogård.
Kändes som en ny begravning.
Vi, vår lilla trupp mötte upp vaktmästaren vid kapellet.
Hon frågade om nån av oss ville bära pappas urna fram till graven.
Christer ville.
Han gick in tillsammans med vaktmästaren och hämtade urnan.
När han kom ut genom dörren med den blå urnan i famnen, då grät jag så jag skakade.
Tårarna rann, droppade ner på den nykrattade grusgången.
Kändes overkligt att se urnan, att se den lilla guldskylten som satt på , att se pappas namn stå inristat där, att inse att det här är det enda som är kvar av vår älskade pappa, av mammas älskade man.
Det enda som är kvar av en människa är en blå urna.
Kyrkklockorna började slå och vi gick sakta genom hela kyrkogården, Christer först med urnan i famnen och vi andra på rad efter.
Jag hade fullt sjå att blinka bort tårarna som rann hela tiden, hade fullt sjå att tala om för mina ben att dom skulle gå, hade fullt sjå att inte svimma.
Det snurrade i huvudet, hjärtat slog som en slaghammare i bröstet, benen kändes som spagetti och kroppen var så svag, så svag.
Väl framme vid graven var det grävt ett hål, ett gapande tomt hål, där i det hålet skulle pappa vila, där skulle han få ro.
Vi stod runt omkring en stund, hade en tyst minut.
Sen la vi i personliga saker som brev och annat.
Jag och mina bröder sänkte ner urnan tillsammans.
Sen sa vi alla ord tagna direkt från hjärtat till pappa, en efter en samtidigt som vi la ner våra röda rosor.
Vi tände ljus och gratulerade pappa på hans 70 årsdag.
Vi grät, vi höll varandras händer och hade svårt att gå därifrån.
På skakiga ben staplade vi där ifrån, vi, familjen som nu var en för lite.
Pappa, du fattas oss !!!
♥♥♥♥♥

Kommentarer
Postat av: Annika

Du skriver så fint!Nu har din pappa och en kär vän till mig fått ro.Himlen har fått ytterligare en stjärna.../Styrke kramar

2011-06-11 @ 21:51:27
Postat av: Susanne

Helen, det är så fint skrivet av dig. Aldrig är ett öga torrt när man läst dina rader. Tänkte på er och hoppades att det gick bra!

Kramar Susanne

2011-06-12 @ 02:06:05
URL: http://livetisusanne.blogg.se/
Postat av: Anonym

Tårarna rinner när jag läser dina rader.

Förstår att ni saknar honom otroligt, alla vi som kände honom gör det också. Jag förstår nog inte rikitgt än att han inte finns.



Kram

2011-06-12 @ 09:18:16
Postat av: Sara

Gud vad jag gråter nu :-( kära Helen som dina ord berör. Önskar att ingen ska behöva uppleva detta samtidigt som de allra flesta kommer få göra det. Kramar i massor till dig och familjen. Och grattis till din pappa som skulle fyllt 70 år med pompa och ståt. Livet blir inte som man tänker sig alltid. :-(

2011-06-12 @ 13:51:38
URL: http://Smuppra.wordpress.com
Postat av: Ove "Gasfoot"

Det stramar om min hals. Halsmusklerna är spända till bristningsgränsen och jag försöker efter bästa förmåga att hålla tillbaka den fukt som bildas i mina ögon när jag läser vad Du och familjen har gått igenom vi urnnedsättningen. Kan se bilden framför mig hur ledsna ni är och hur du gråter Helen över en älskad pappa och mamma över en älskad make. Jag vet hur det känns att sänka det bästa man har i vigd jord därför berör Dina rader mig så oerhört mycket.

Må solens gyllene strålar skina över minnet av er gode Rune.

Med Stort Deltagande I Sorgarbetet.



2011-06-12 @ 14:48:27
Postat av: Anonym

Håller med alla föregående talare!!

Du är fantastisk på att förklara känslor,,,

Sitter på jobbet & tårarna rinner,,hjärtat snörper ihop sig,,

Jag lider verkligen med dig /er,,,

Men tro mig närheten kommer att vara kvar!

Många varma kramar

2011-06-14 @ 12:59:23
URL: http://www.susanne64.dinstudio.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0