Blidde ingen tupplur i solstolen för min del idag.
Hade "glömt" att det var cellgiftsdagen och när jag tar dom sprutorna får man inte sola.
Så det var bara att hålla sig inne.
Hade annars varit en grym dag att ligga i solstolen på altanen ;-)
Var inbjuden till grannarna på sudentparty men var ju tvungen att tacka nej.
Men var i alla fall inne och kikade på hur fint dom hade dukat och dekorerat med blommor och ballonger =D
Imorgon tar Tobbe studenten.
Jessica och jag var i Farsta och köpte studentpresenter till honom och födelsedags present till mamma som fyller år på torsdag.
Jag har ingen möjlighet att åka upp tills dess så jag skickar presenten med Christer, dom åker upp imorgon.
Kan inte skriva här vad jag köpte fall mor min är inne och läser ;-)
Hade tänkt ta ett litet kvälls dopp ute i jacuzzin men är fortfarande snurrig av gifterna så jag hoppar över det och spar det till nån annan kväll, kanske imorgon ;-)
Tror istället att jag tar en dusch och kryper ner i sängen med en bra bok =)
Ni vet en sån där "mardrömsnatt" när man bara ligger och vrider och vänder på sig.
Kan inte koppla av.
Tankarna snurrar och man hör klockan ticka och man blir mer och mer stressad av att inte kunna sova.
Till slut måste jag ändå ha slumrat till och vad klockan var har jag ingen aning om.
Vet att jag vaknade av väckarklockan med ryck och det kändes som om jag hade sovit i fem minuter.
Blir en trött och seeeeeg dag idag.
Ska åka till Farsta och köpa en student present och en födelsedags present.
Ska försöka väcka mina slumrande geni knölar för att försöka komma på nåt vettigt att köpa.
I mitt slummriga tillstånd känns det som om det kan bli precis vad som helst ;-)
Kanske går in där i affären, tar nånting, ber dom slå in det.
Sen kommer jag hem, har ingen aning om vad jag har köpt.
Ett par dagar senare ringer mottagarna av presenterna och säger :
- Eeeh, tack för...vad det nu är ??? =O
Nej, tur att jag har sällskap så att det inte blir hel tokigt ;)))
Igår kväll fick vi besök av en kompis och hans två små barn.
Klockan var väl halv nio och vi satt där framför tv:n super trötta och plötsligt så hade vi två yrväder i vardags rummet.
Fullt ös medvetslös !!!
Vi har ju inte längre ett "Barnsäkert" hem.
Med tonårsbarn behöver man ju inte direkt barnsäkra, eller *tss ;-)
Vi har trappan som står helt öppet, glas och flaskor som står perfekt på "Jag-vill-ta-på-nivån", ljus, "farliga" grejer vid öppna spisen, vassa bordskanter som sticker ut i ett perfekt litet barnhuvud läge m.m m.m
Så efter detta oväntade besök blev det mycket jaga, säga nej, nej, torka tårar, muta med kex och saft....phu, vi var helt slut när dom (äntligen) åkte hem.
Inte lätt när man måste säga nej när föräldern inte säger nånting.
Missförstå mig inte, jag älskar barn och tycker det är hur mysigt som helst.
men inte halv nio en vardags kväll när barnen borde ligga i sina sängar och sova och kommer över trötta och allt blir bara kaos. Dessutom måste en annan agera förälder till nån annas barn.
Det tar på krafterna en måndag kväll ;)))))
Tur att vi kunde "Bryta upp" när det var dax att hämta Dennis på fotbolls träningen...phu !!!
Idag ser det ut att bli en kanon dag !
Solen skiner och himlen är blå.
Kan bli skönt att sova en stund i solstolen i efttermiddag ;)))
En dag som är stor för vissa och fruktansvärt jobbig och ångest framkallande för andra.
En del slår på stort med vräkiga middagar och presenter, en del dricker kaffe och ger bort en liten blomma, för en del blir det ingenting.
Vi brukar inte göra någon stor deal av det.
Lite fika och något gott till kaffet.
När barnen var små fick man söta teckningar som dom hade lagt ner hela sin själ i och dom värmde ens mamma hjärta tio gånger om ♥♥♥
Alla har inte en mamma att fira.
Ens mamma kanske aldrig har funnits i ens liv, eller har gått över till andra sidan eller bor så pass långt bort att man inte kan vara där denna dag, Mors dag.
För min egen del så är det för långt för att åka upp och gratulera min älskade mamma.
Jag ringer istället och hon vet att jag tänker på henne ♥♥♥
Till mamma -
" Älskade mamma , du är den du är ....
och jag håller dig så innerligt kär.
Du är den bästa, så snäll och så rar...
är glad att jag dig som mamma har.
Tillsammans vi kämpat genom livet...
vilket har lärt oss att inte ta något för givet.
Fast det tuffa tider är...
tillsammans vi humöret upp bär.
Att får gråta,prata och skratta tillsammans du och jag...
gör att vi känner oss som ett starkt lag.
Tack för att du lyssnar,hör och ser....
och hjälper till när min stolthet inte om hjälp ber.
Farmor å mormor å svärmor du är...
i alla kategorier du hålls så kär.
Du är min vän och samtidigt min mamma...
hoppas att du tycker det samma.
Vi har skrattat tillsammans åt roliga stunder...
när vi har gjort någon klantig blunder.
Vi har bråkat ibland och varit dumma...
men bättre få ur sig än att vara som dom stumma.
Vi har gråtit, ibland tårar på våra kinder rinner...
men det känns skönt för det jobbiga försvinner.
Men mest av allt så skrattar vi, du och jag...
eftersom vi är ett mor och dotter - lag.
Min älskade mamma,jag älskar dej...
det här är din hyllning på Mors dag från mej.
Vi bjuds på ett regnigt och grått väder denna söndag...
Lär inte bli några utomhus aktiviteter direkt.
Ska handla något gott som vi kan fika på ikväll när min familj åter igen är samlade.
Lördag morgon och himlen är grå fast solen försöker trycka sig emellan lite då och då, men tror inte att det skulle bli något höjdarväder i helgen.
Kanske att det kunde torka upp lite så att man kunde hålla på lite ute på tomten.
Ligger efter med massa saker.
Men äääääntligen så har jag i alla fall lyckats klippa ner mina rosbuskar som såg helt gaaaalna ut.
Dom växte hejvilt och spretade åt olika håll.
Men nu har jag kapat ner dom rejält.
Ser liiite bättre ut ;)))
Skulle vilja ta hit nån som hjälpte en att fixa till tomten.
Klippte häcken, kapade ner mina äppelträd som är alldeles för höga, nån som planterar och planerar.
Skulle vara skönt att få göra det en gång.
Finns ju "Trädgårdsplanerare", men gissar att det kostar en förmögenhet att ta in.
Igår kväll var jag på Dennis match i Skogås.
Killarna mötte Huddinge.
Vi var bara två föräldrar där, jag och Annica, så det blev en vääääldigt liten hejarklack ;-)
Men efter en skakig början så fick killarna till spelet och vann med 4 - 0 och den lilla, lilla hejarklacken fick chansen att tjoa och göra vågen många gånger =D
Nu har ena halvan av familjen åkt iväg för olika grejer i helgen.
Jessica till Nyköping och Ronnie till Jönköping.
Kvar här hemma är andra halvan, jag och Dennis ;-)
Dennis ska hänga med sina kompisar och jag hade planer som sagt på trädgården men har nog inte vädergudarna med mig så jag får se vad jag hittar på.
Igår kväll vet jag inte hur många tonårskillar det var här, tappade räkningen efter ett antal plingande på dörren.
Rena ungdomsgården *tss
Jag var super trött och gick ner och la mig vid halv elva.
Läste en stund och somnade som en klubbad oxe.
Hörde inte ett endaste pip från killarna på övervåningen.
Dom hade tydligen suttit halva natten och tittat på film.
Nu håller sonen min på att dammsuga sitt rum.
Han kom plötsligt på att det var sååå grymt dammigt under sängen.
Så han har släpat fram sina fotbolls trunkar som brukar stå där under och dammsuger för glatta livet ;)))
Ska ta över dammsugaren efter honom och suga upp resten av husets dammråttor.
Världens skummaste väder =O Ena stunden lyser solen, sen regnar det, blåser halv storm, solen lyser igen, det åskar, regnar, sol......... Om och om igen. Nu får vädergudarna bestämma sig. Skulle inte bli något regn i Stockholm idag....meeeen oh så fel dom hade. Jag som kollade vädret imorse, hängde ut tvätt i "naturens egna torktumlare", vinden och hade stort hopp till att det skulle torka snabbt. Meeen ack vad man bedrog sig. Ute på tvättställningen hänger tvätt som är dubbelt så blöt nu än vad den var när jag plockade ur den ur tvättmaskinen. Bara att låta den hänga, va ;-) Så nu har jag varit en riktig gnällspik gnällt lite om vädret.....`tsss
Dennis fick skjuts både till och från träningen så jag slipper ge mig ut. Skulle skrämma ihjäl folk om jag visade mig ute. Båda mina ögon har svullnat upp p.g.a pollen. Ser hemsk ut. Illröda ögonlock, svullna så det ser ut som två pingpongbollar. Så jag är väääldans tacksam att jag slapp visa mig ute. Nu kan jag sitta i soffan och se hemsk ut istället ;-)
Ungefär så här ser jag ut på ögonen fast det är rödare och dubbelt så svullet. Snyggt, va ;)))
Var med Jessica på Lindex idag och hon köpte en jätte fin klänning och jag som såg lite hemlig ut med mina stora solglasögon på köpte en jätte söt stickad bikini överdel. Gillade inte underdelen som var till så jag får leta efter nåt annat. Ett par snygga badshorts eller nån annan underdel.
Liite trevlig shopping ;-)
Nu väntar jag på " Fyra bröllop" på fyran. Lite kul att få se olika sorters teman och vad brudarna får för poäng.
Vaknade klockan sex av att jag hörde att det knackade på fönstret.
Jag flög bokstavligen upp i sängen.
Alldeles nyvaken och fövirrad och tänkte att jag måste ha hört fel.
Lyssnade, men hörde inget.
Men så plötsligt igen....
Knack, knack, knack.
Meen ?!!
Vågade inte vicka på persiennen.
Vem stod inne på min tomt och knackade på mitt sovrumsfönster klockan sex en tisdags morgon ?
Hörde inget mer än att det blåste.
Drog på mig morgonrocken, bäddade sängen och var precis på väg till duschen när jag hörde små knackningar igen.
Eller var det verkligen knackningar ?
Kanske lite mer som små slag mot rutan.
För om nån vill mig nåt, varför inte ringa eller knacka på dörren.
Men om det är nån som har onda avsikter, då kanske man inte knackar på dörren då kanske man......ja, så gick mina tankar när jag stod vid fönstret och tvekande om jag skulle dra upp persiennen eller inte.
Men så öppnade jag persiennen lite grann och kikade ut med ett öga.
Ingenting där, tittade åt vänster, tittade åt höger, ingenting, inte en levande själ.
Skrattade för mig själv och drog upp persiennen och precis då slog det till mot rutan.
Jag skrek, tappade persiennen som åkte ner över fönstret igen med ett brak och mitt hjärta slog som en slaghammare i bröstet.
Jag tittade upp mot fönstret som nu hade uppvickade persienner och såg.......en pinne !!!
En pinne som slog mot fönstret.
En pinne som rörde aig av blåsten !
En pinne som nästan skrämt ihjäl mig denna tisdags morgon.
En pinne !!!!
Efter dagens uppvaknande känner jag mig pigg *tsss
Fick en väldig energi av dessa "skräck hormoner" som kom farande.
Passar bra i och för sig för jag har en del grejer att uträtta idag.
I eftermiddag ska jag gå med Dennis på synundersökning.
Han håller på att ta Moppe kort så nu måste alla pappper in så att han får sitt körkortstillstånd.
Så checka synen, skicka in alla papper, betala räkningen så ska det väl förhoppningsvis gå fort att få tillståndet.
Moppe har han och hjälm köpte vi ny igår.
Bara moppe som gäller för killarna just nu ;)
Nu ska jag slurpa i mig dom sista dropparna av mitt morgon kaffe sen blir det en runda på bandet.
Måndag morgon, ny vecka, dagarna rullar på snabbt som bara den.
Men vi är här, vi lever och är med......
Vilket Robert Fitzpatrick känner sig lite snopen över.
Fast det är klart om man köper annonser för 880 000 och varnar för undergången och dessutom befinner sig på Times square i NY i väntan på Jordens undergång sååå kanske man blir liiite besviken kl. 18.00 när ingenting händer, absolut ingenting, nada, nothing ...=O
Fitzpatrick som hade lagt ner 140 000 dollar av sina besparingar på att köpa annonser i tunnelbanan och på reklampelare tittade lite snopet på klockan när den slog 18.00 och sa :
- Varför händer det ingenting ?
Tragiskt ?
Ja,, faktiskt.
Inte att jorden är kvar utan att människor blir lurade av såna sk. domedags profeter som Harold Camping.
Han har själv gått under jorden.
Gör han nog rätt i för jag gissar att det är många ovan jord som vill lägga vantarna på den lilla profeten ;-)
Regnar i Stockholm just nu.
Mörkt och grått.
Men skulle väl spricka upp under dagen, i hope !!!
I fredags var Christer och Pontus här käkade middag med oss =)
Vi åt grillad fläskfilé med en massa gott till.
Drack vin, pratade, planerade saker vi ska göra, badade flera timmar ute i Jacuzzin.
Vi hade en super mysig kväll =D
Hade lite ont i huvudet när jag vaknade på lördags morgonen.
Kan det ha varit fläskfilén eller kladdkakan vi åt till efterrätt ??? ;)))))
Idag ska jag åka med brorsan till Solna.
Han ska sälja sin bil och behöver skjuts tillbaka.
Så jag ska snart bege mig ner till Statoil och slänga i lite soppa i bilen, för jag tror inte att bensinångorna som bilen går på just nu räcker till Solna.
Får vara glad om jag tar mig fram till macken ;-)
Annars är det väl inte mycket som händer.
Skjutsningar och hämtningar till träningar ikväll.
Middag, läxläsning, bädda, tvätta, handla, ja allt som hör vardagen till.
Är sjukskriven denna vecka också.
Har en del att ta tag i, så det är bara att dra ett djupt andetag och sätta fart.
Har haft en ganska bra dag. Slitit i trädgården. Planterat, klippt, rensat och ansat. Hann med att tvätta bilen innan det var dax för fotboll och handling. Killarna vann med 3-1 mot Järna =D Sen hem fixa middag. Idag blidde det grillade bitar av skinstek som hade legat hela dan i vitlöksmarinad. Till det kokt potatis, grillad halloumiost, grillade majskolvar och tomater. Åt så att magen stod ut i åtta hörn ;))
Har kommit på att jag mår bättre av att ha mycket att göra. Behöver inte tänka och känna efter så mycket då och lyckas trycka tillbaka ångesten som ligger där och lurar. Tänker och känner gör man på kvällar och nätter ändå. Imorgon har jag också saker planerat, så det känns skönt. Har saker att göra varje dag den här veckan. Snart börjar jag jobba igen. Kan kanske vara bra att komma tillbaka. Vet inte, känns bra just nu när man sitter här och mår ganska så bra. Värre är dom där dagarna, som igår då man har sån ångest att man tror att man ska dö, då, såna dagar känns det som om man aldrig ska klara av nånting så normalt som att jobba igen. 18 dagar kvar till Urnsättningen. 18 dagar kvar till sista gången man får säga farväl. Inget jag ser fram emot men samtidigt så önskar jag min pappa att komma i vigd jord. Tror att det blir lugnare sen.
Nu ska jag sätta mig ner och titta på första avsnittet av Solsidan sen den så grymt bra filmen Gone baby gone.
Rekomenderar den, helt klart sevärd =)
Hoppas att du har haft en bra helg ! Ha det bäst =) Kram H.
Imorse vaknade jag och hade den där känslan av att jag ville vara nån annanstans.
Ville vara nånstans där det inte finns några problem, ingen sorg, inga sjukdomar, ingen ångest, inget ont.....bara vara nånstans där allt känns tryggt, lungt och stilla.
Skulle vilja vara en fågel.
Då kan jag flyga dit jag vill, leta efter en trygg plats utan mörker och ångest.
Bara lycka, värme och kärlek.
Men jag vet, det finns inga såna platser, bara i våra drömmar.
Har haft några bra dagar, sovit okey, skrattat, varit social i alla fall i telefon.
Men idag är den här igen...MR. Ångest !
Kommer när man minst anar, smyger sig på.
Magen värker och allt känns jobbigt, man blir orkeslös.
Försöker ringa min läkare.
Vill ha en remiss.
Bara upptaget.
Kan ju maila henne, rätt så skönt att man både kan maila och ringa.
Ska testa att ringa några gånger till, vill helst prata med henne, annars får det bli ett mail ändå.
Fasar inför urnsättningen den 9:e.
Får en stor knut i magen när jag tänker på det.
Känns som en andra begravning.
Men så det inte, säger folk till mig, är inte alls som en begravning.
Vet jag väl, men för mig känns det så......som en andra begravning.
Ett sista farväl.
Pappa ska ner i vigd jord och jag hoppas att han får lugn och ro sen.
Önskar att han kunde komma tillbaka en liten stund och bara förklara varför ?!
men jag vet att vi aldrig kommer få det svaret.
Den frågan kommer man bära med sig hela livet,
och det känns tungt, riktigt tungt.
DU SAKNAS MIG !!!
Jag har alltid varit "duktig" på att utåt sett se glad ut.
Håller god min och ser ut som världens lyckligaste...
Kan skratta med munnen och glittra med ögonen fast jag inom mig mår så dåligt och är så sorgsen och tom.
Man sätter upp en fasad, livrädd att nån ska ta sig igenom den.
Men det är kanske dax att låta någon göra det, ha sönder fasaden, låta den spricka.
Var arg som ett bi igår och var tvungen att avreagera mig på bloggen ;)
Efter inlägget hade jag fortfarande en massa ilska och frustration i mig så jag körde ett hårt pass på bandet.
Benen gick som trumpinnar och svetten rann.
Orkar inte mer, sa kroppen !
Jodå ! sa jag
Skönt ibland att pressa sig så, man är alldeles skakis när man kliver av bandet och man är så torr i munnen så att det känns som om nån klistrat fast tungan i gommen på en.
Önskar att man kunde ha just den sorts energi och frustration varje gång man tränar.
Idag är jag inte alls lika taggad över att gå upp på bandet och köra ett hårt pass.
Kanske ett lungt eller kanske inget alls ;-)
Var en sväng i Farsta C igår.
Jessica köpte en födelsedags present och jag köpte nåt såååå spännande som fotbollstejp till Dennis och tomatpuré och toapapper på Lidl...*tsss ;)
Vilken shopping runda, va, hahaha =)
Skulle ha träffat bror min efteråt men han åkte på tandvärk och behövde en tandläkare....PRONTO !
Så vi ska ses idag istället.
Undrar när man kan börja ställa ut pelargoner ?
Nån som vet ?
Kanske är för kallt ?
Har ett gäng som står inne och det är liiite trångt om plats med dessa stora krukor inne.
Skulle behöva åka till plantagen och köpa jord.
Behöver "dela" på en del blommor som står för trångt och behöver komma i en egen kruka.
Trodde inte att jag skulle få så många av dom små fröna som jag planterade tidigt i våras.
Men kul är det att det kom något alls för jag har INTE gröna fingrar ;-)
Ska släpa fram dammsugaren nu.
Har en hall som ser ut som ett grustag.
Knastrar när man går på hallmattan, ja och på dom andra mattorna med för den delen.
Allt grus och alla små svarta pluppar från konstgräsplanerna (fotbollsplanerna) dras ju in i övriga huset så det känns så majsigt när man går barfota och det där fastnar under fötterna.
Så fram med snabeldraken och sätt fart, Helen lilla !!
Vuxna människor som beter sig som om dom inte har nån skam i kroppen .
Mitt i vår stora sorg har vi hamnat i nåt sorts svartsjukedrama som har utvecklats sig på sandlådenivå.
Eller värre än så för ingen i en sandlåda skulle bete sig så illa.
Nivån är nånting som man trampar på, hårt med skorna.
Vi har nog med vårt.
Vår pappa har inte ens kommit i jorden än och man har plötsligt utan medverkan hamnat i nåt idiotiskt drama.
Man blir kallad det ena efter det andra.
Dom använder ord som jag inte ens skulle ta i min mun.
Skriver saker öppet och brett så att alla kan se.
Men jag spar allt dom skriver, samlar på en liten hög inför framtiden.
Jag kan ta mycket skit, jag kan skaka av mig mycket.
Men just nu är man känslig och sårbar och att vräka ur sig såna saker om vår familj gör att det blir personligt.
När jag läste igår vad dom kallade oss trodde jag att jag skulle gå i taket.
Hur kan vuxna människor bete sig på det viset och kalla folk för det ena efter det andra ?
Här pratar vi om att vi ska lära våra barn att respektera andra.
Att man behöver inte älska eller ens gilla alla människor men man ska respektera andra.
När man aldrig har träffat människorna och plötsligt så blir man indragen i nåt skit som man inte ens har med att göra, när man blir kallad för saker, när ens familj blir kränkt av några kvinnor som tycker att dom kan sitta bakom sina dataskärmar och skriva vilket skit som helst, ja då blir det personligt.
Har aldrig sagt ett ont ord till dessa människor.
jag är bara en dotter, en syster som mår fruktansvärt dåligt och har stor sorg.
Lämna vår familj ifred, låt oss få sörja ifred !
Är trött på människor som tror att dom kan bete sig hur som helst.
Tror att man kan vräka ur sig saker och kalla folk saker utan att det blir konsekvenser av det.
Jag var inte indragen i den här konflikten.
Men efter att vi har blivit kallad alla dessa saker så är jag uppenbarligen det nu, mot min vilja.
Varför all denna ilska ?
Allt detta hat ?
Känns det bättre när man får vara elak mot andra ?
Får man en kick eller vad handlar det om ?
Sitter man där bakom dataskärmen och funderar ut det snuskigaste och fulaste ord man kan komma på ?
och sen, hur känns det sen när man får skriva ner dom ?
Känns det bra ?
Njuter man av att veta att man sårar andra ?
Vi har alla nu i familjen blivit förolämpade och kallade så fula saker så jag vill inte ens skriva ner dom.
Skulle skämmas att använda såna ord.
Brist på kompetens och ordförråd om man som vuxen inte kan använda sig av mer än grova ord och svärdomar.
När jag hämtade killarna från fotbolls träningen dök den upp på himlen och hängde där som en stor rund vit spökbolll.
Den såg riktigt maffig och mäktig ut.
Det sägs ju att vid fullmåne blir vi mångalna.
Galnare, sjukare och mer olycksdrabbade. Så påverkar fullmånen oss - tror vissa forskare.
- Månen får ju tidvattnet att gå upp och ned. Det är ju inte konstigt om det händer något i levande varelser också, säger psykiatriprofessor Lars von Knorring.
Vissa studier har ändå visat att det föds fler barn vid fullmåne och att människor i högre utsträckning söker sig till sjukhus och vårdcentraler. Gikt, astmaanfall, psykiska problem,sömnrubbningar, skador orsakade av bett från djur och blödningar i magen har rapporterats vara vanligare. Ett kontroversiellt fynd i en indisk studie är att det är större chans att få en pojke om befruktningen sker när månen är full.
Så kan det vara så att vi blir MÅNGALNA ? vem vet ? Bäst att hoppa isäng before the crazy moon takes me ;)) Godnatt !
Vilken skitdag ! Ångest och migrän, ingen kul kombination. Pratade med mina bröder, dom mår precis lika dåligt som jag. Ångest, massor av frågor som snurrar....varför ?! Inga svar ! Ska man gå till ett medium ? Får man några svar då ? Eller gör det saken bara värre ? Familjen är i Nyköping och grattar svärmor. Själv stannade jag hemma, låste in mig, drog ner persiennerna och satte på första Sopranos-boxen. Har legat här hela dagen, ätit Marabou choklad, lite pasta, drukigt kaffe och tittat på Soprano. Ljuset lyser så fint vid kortet på pappa. Han ser så glad ut på bilden. Det gör mig så ont att livet skulle sluta så här för en sån fin människa som min pappa. Tar mig en till huvudväkstablett och kryper ner under filten i soffan och sätter på ett nytt avsnitt av Sopranos. Hoppas att den här skitdagen snart är slut. Kram H.
Hej ! Har precis tittat färdigt på matchen mellan Sverige - Tjeckien. Sverige vann med 5-2 och gick till VM-final =D Jag var sååå glad, kände ett riktigt lyckorus. Sport kan verkligen framkalla känslor. Mitt lyckorus ersattes snabbt av : - Hej jag är din ångest som är på besök igen, hehehe ! I hate you ! Varför kom ångesten nu ? Jo för jag skulle ringa till pappa. Vi brukar alltid ringa varandra efter en match och prata om den. Men när jag hade slagit halva numret kom jag på att han inte fanns där. Jag kan inte ringa honom, jag kan aldrig mera ringa honom för han finns inte mer. Han valde att lämna oss den där måndagen i April. Det gör så förbannat ont och så fort man känner den där smärtan så slår ångesten till. fan, vad jobbigt det är att må så här. Skulle vilja krypa ner i ett mörkt hål nånstans och stanna där ett tag. Men jag vet ju att jag måste ta mig igenom detta, hur svårt och jobbigt det än är.
Har fina vänner och fina släktingar som stöttar Tack för att ni finns. Vet att jag är dålig på att svara och höra av mig just nu men det betyder massor när ni hör av er. Massor av kramar till er !
Idag har jag inte gjort många knop. Var handlade, planterade mina fröer som blivit plantor i större krukor, lagat middag, jaaa, det är väl allt. Så det har varit en väääldigt lugn fredagen den 13:e för mig. Hoppas att din fredag har varit bra. Höjdpunkten idag var självklart att Sverige vann och jag ser verkligen fram emot VM-finalen =) Ha det bäst ! Kram H.
Igår när man tittade på väderleksrapporten på nätet så stod det att det regnade i stockholm kl. 20.00,
och det gjorde det.....inte ;)
Jag slet i alla fall in alla dynor....igen, men inte en droppe.
Och ingen är gladare än jag att dom har fel våra meterologer.
Solen får gärna skina på hur mycket den vill.
Behöver samla kraft och gärna lite brunfärg.
Igår när jag körde Dennis och Anton till fotbolls träningen var det rena kaoset.
Bilar överallt, kom knappt upp vid parkeringen vid planen.
Men vad är det som händer ?
- Det är säkert nåt jippo i skolan. Sa dom så kloka fotbolls killarna
Ja, självklart.
Jag har gått som i en stor grå dimma den senaste månaden.
Har noll koll på allt, känns det som.
Ena stunden var det april och påsk och nu plötsligt är det studenfirande på gång och snart skolavslutningar.
En hemsk månad som bara försvann.
När man drabbas av chock och sen en stor sorg så är det som om allting runt omkring en försvinner.
Man varken ser eller hör.
man är så inne i sitt.
Man har knappt koll på vad det är för dag, ännu mindre vilket datum det är.
Har tack och lov ingen student i år.
Men Dennis går ut åttan och jag undrar genast, vart tog det året vägen ?
Nästa år börjar han sitt sista år i högstadiet.
Tiden och livet går lite väl fort nu.
Känns som om man bara springer på, man hinner inte njuta av dagarna och varandra.
En sak som jag har lärt mig nu är att varje dag man pratar eller ses kan vara den sista gången man pratar eller ses.
Hade jag vetat att det var sista gången jag pratade med min pappa hade jag sagt så mycket till honom, hade haft så många saker att berätta som jag inte hunnit med.
Men nu går det inte, för han finns inte mer.
Men samtidigt så vill man ju inte veta om det är "sista gången".
Alla fina ord som jag ville säga och allt jag ville berätta ska jag skriva ner i ett brev till pappa.
Och det brevet kommer jag tillsammans med en röd ros lägga nere i jorden när vi har urnsättning den 9:e Juni.
Idag är det 3 år sen min fina, fina moster gick bort.
Saknar henne otroligt mycket.
Hon hade ett sånt enormt stort hjärta och alla fick plats.
Skulle så gärna vilja ringa henne för hon hade alltid dom rätta orden, dom där orden som man så väl behöver höra när man är ledsen, dom kunde hon.
Men jag hoppas att hon och pappa har möts där uppe nånstans och sitter och fikar, kanske spelar kort eller lyssnar när pappa spelar en truddelutt på dragspelet =)
Varför går alltid dom goda och finaste människorna bort först ?
Ska åka till Willys eller City gross och panta en väldans massa flaskor och burkar.
Köpte en stor svart tvätt korg som jag samlar pant i.
Men nu är det överfull och burkar och flaskor ligger brevid.
Ser inge trevlans ut.
Så lite pantning, lite handling sen har jag stort hopp till en stund i solstolen.....bara hålla tummarna att meterologerna har fel.
Inge regn bara SOL !!!
Sverige, Eric Saade lyckades knipa den absolut sista final platsen till Eurovision Song Contest på lördag.
Var bombis på att Sverige inte skulle komma med när det bara var 1 plats kvar.
Så många skitlåtar valdes ut så man tänkte att folk som röstar måste ju ha en grymt dålig musiksmak.
Men några att en schysst musik smak ändå, både Sverige och Danmark kom med.
Så på lördag kommer jag sitta bänkad och hålla alla mina tummar för Sverige.
Idag kommer jag också hålla tummarna så att dom blir blå när Sverige möter Tjeckien i semifinal idag klockan 16.00.
Med sömntablettens underbara verkan så somnade jag tidigt igår.
Vaknade sen klockan sex av Ronnies väckar klocka.
Låg kvar och drog mig en stund innan jag gick upp och satte på kaffe.
Satte på Vakna med the Voice på femman.
Tog en macka, en stor kopp kaffe, satte mig vid köksbordet, försökte sortera tankarna, vakna till samtidigt som dom hurtiga och glada programledarna pratade på.
Ronnie stack iväg snabbt och Dennis masade sig trött upp.
Han var helt färdig efter en sen fotbollsmatch igår kväll.
Den enda som fortfarande sov sin törnrosa sömn var Jessica som inte har något jobb idag.
Ska sticka till apoteket om en stund sen hoppas jag att orken finns där så att jag kan börja plantera mina plantor som jag sådde tidigt i våras.
Nu trängs och buffas dom med varandra i dom små planterings krukorna.
Behöver dela på dom och plantera dom i nya krukor.
Det värsta är ju att man inte kan ställa ut dom ännu och det börjar bli trångt med plats med alla blommor inne.
Men det får väl se lite galet ut med blommor lite överallt i ett par veckor tills man kan placera ut dom på tomten och altanen.
Är allergisk som tusan.
Mornarna och kvällarna är värst.
Nyser säkert hundra gånger varje morgon.
Och på kvällarna kliar ögonen och är alldeles röda och svullna.
Tack och lov att det finns solglasögon ;)
Ska köpa allergimedicin, nässpray när jag ändå ska till apoteket.
Ögondroppar fick jag av min fina granne Lotta.
Igår kväll när jag hade sån ångest (som jag skrev om i förra inlägget) fick jag världens tokryck.
Visste inte vart jag skulle göra av mig själv.
Kunde inte sitta still så jag rev ur två skåp i köket, skurade som en galning och kastade bort sånt jag inte ville ha.
Sen var det micron och ugnens tur.
Skrubbade och skrubbade så varenda led i fingrarna värkte.
Var som om jag försökte skrubba bort min ångest.
Blev nästan chockad över hur ugnen glänste när jag kom upp imorse.
Skulle skriva ett inlägg för en stund sen, eller rättare sagt jag började skriva ett inlägg för en stund sen.
Mitt i skrivandets stund slog ångesten till och föll över mig med en sån kraft att jag höll på att kräkas.
Jag raderade allt jag hade skrivit.
Fick frossa, frös så att jag skakade.
Sitter nu med raggsockor på fötterna, gympabrallor, två tröjor men fryser ändå.
Ångesten sliter och drar inom mig.
Vet inte vad den vill eller hur jag ska bli av med den.
Kanske bara att rida med vågen ?
Ångesten kommer och går.
Ibland känns det okey, ganska bra.
Men så plötsligt blir man påmind om den för jävliga verkligheten.
En liten småsak, som en sång, något man ser i en tidning, nåt som någon säger.
Behöver inte vara så mycket för att man ska kastas in i ångest världen.
Helt plötsligt är den bara där och säger :
- Hej ! Jag är din ångest !
Kan nästan höra hur den hånskrattar åt mig.
Jag satt och försökte titta på hockey matchen, jag som bara älskar hockey.
Sverige-Kanada, en kanon match.
Men jag kan inte sitta still.
Känns som om jag har myror i kroppen trots att kroppen är så trött, så trött.
Har aldrig varit så trött i hela mitt liv, ändå kan jag inte sova.
Livet är verkligen galet just nu, på många sätt.
Är så förvirrad och tom i skallen att jag inte ens klarade av att fylla i papprena till Försäkringskassan.
Fick be Ronnie hjälpa mig.
Det var som om hjärnan stannade och jag fattade inte ens vad som stod på pappret.
Vad ska jag skriva ?
Hur menar dom ?
Helt tom !
Är så väck att jag råkade skicka in läkarintyget innan ens papprena hade kommit...eeeh ??!?
Undrar om jag ens kommer att få nån ersättning under den här månaden jag är sjukskriven.
Dom måste ju undra vad det är för galenpanna som har skrivit där.
Det jag lyckades plita dit själv utan hjälp låter helt tokigt.
Jag ser tokig ut också för idag har jag suttit ute i solen med solglasögon på......hur galet ser inte det ut på en skala när man har två vita ringar runt ögonen och är knallröd i resten av ansiktet =O
Ska sluta skriva mina tokiga tankar nu och gå och ta en dusch, sen en sömntablett och krypa ner under mitt varma , goa täcke.
Nu är jag hemma i Stockholm igen. Kändes så jobbigt att åka hem men det var lite lättare att åka från mamma den här gången eftersom Tommy och Lotta var kvar. Då vet jag i alla fall att hon inte är ensam. Christer och Pontus hann åka en bra stund innan mig och Ronnie. Vi hade förlagt en telefon som vi sprang som yra höns och letade efter. Till slut hittade vi den.....under soffan....hmm....ingen aning om hur den hamnade där ? När jag och Ronnie var ett par mil ifrån Sala ringde Christer och sa att dom hade fått punktering och kunde inte få loss däcket. - Vart är ni då ? Frågade jag - I byn som gud glömde, tror jag. Svarade han - Eeeh okey, finns det nån skylt eller vägbeskrivning ? ;) Det visade sig att dom hade svängt av när däcket började kännas konstigt och hamnade i en liten öde håla. Dom hade ingen aning om vart dom var. Inte lätt för oss att försöka leta upp dom, det finns ganska måååååånga byar och små hålor runt omkring skogarna ;) - Finns det ingen ni kan fråga vart ni är ?? - Finns inte en människa här....eller vänta ! Pontus ser nån som ligger där borta...vänta. - vadå ligger där borta ? hallå !!Hallå !!! - Ja, hallå, jo det låg en tjej och solade på ängen här borta och vi är i Broddbo. - Okey, vi fösöker leta oss fram. Vi åkte och åkte och åkte och åkte, inte en endaste liten skylt som det stod Broddbo på. Plötsligt var vi framme i Sala och ingen skymt efter vare sig den lilla byn eller Christer och Pontus. Det var bara att vända om och leta vidare. Efter ett gäng mil senare lyckades vi till slut lokalisera Broddbo, svängde in och där in the middle of nowhere satt två uppgivna killar mitt i solen. Gissa om dom sprack upp i två Colgate leenden när dom såg oss komma åkande =) Ronnie fick bort däcket och vips så satt reserv däcket på plats och vi kunde fortsätta vår resa mot 08-land igen.
Har längtat så efter mina fina barn så det var en riktigt go känsla att komma hem till dom och att sätta sig tillsammans på altanen och äta en god middag och prata och umgås tillsammans.
Nu är jag trött, riktigt trött. Hade tänkt gå ut och lägga mig en stund i poolen men orkar inte ens gå och sätta på mig baddräkten, och då är det illa. Nä, spar det doppet tills imorgon. Imorgon ska jag bara vara. Behöver vara lite själv, bara få tänka, gråta, vara ledsen, bara få vara. Ta hand om er och ha en fortsatt trevlig kväll ! Kram och godnatt !
Vaknade imorse och var så galet allergisk. Ont i huvudet, ögonen kliar och näsan rinner. Och självklart så glömde jag allergimedicinen hemma i stockholm. Tur ändå då att jag ska åka hem idag. Bara att stå ut tills jag kommer hem. Mina ögon är så svullna, röda och snygga ;) Tur att solen skiner så att man kan gå med solglasögon ute =)
Nu ska jag slurpa i mig det sista av mina kaffe droppar, sen sätta fart med det vi ska hinna med innan bilen far mot 08-land igen. Ha en fin söndag och ta hand om er och varandra. Kram H.
En vacker vår kväll en lördag i Rättvik. Sitter här i mammas kök i Lerdal med mamma och Ronnie och dricker ett glas rosé vin. Har varit en jobbig dag både fysisk och psykisk. Har hjälpt till med en flytt , har skrubbat ett kök i 4 timmar. Kommer ha ont i varenda muskel och led i morgon =O Förutom flytten har det varit en massa känslomässiga saker som vi har tagit reda på. Är helt slut både mentalt och kroppsligt. Tommy, Christer, Lotta och Pontus har åkt till Varåsen för att sova där, blev lite trångt här att tränga ihop oss allihopa. Är så tacksam och glad för att jag har en sån fin familj. Vi har kommit varandra så nära, närmare än nånsin efter allt jobbigt som hänt. Imorgon ska vi träffas och äta lunch tillsammans , sen ska vi handla upp till mamma så att hon klarar sig, gå en sväng på marknaden, hjälpa Svea, sen beger sig jag, Christer, Pontus och Ronnie hem till Stockholm. Känns jobbigt att åka ifrån mamma men samtidigt så längtar jag hem till mina fina och älskade barn. Har en hel del att ta hand om hemma när det gäller mig själv. Ska försöka hitta mig en liten oas där jag kan hitta mig själv igen. Kommer nog att ta sin tid, känner mig nästan schitzofren. Känslorna kastas så fram och tillbaka. Ena stunden är man glad, nästa stund gråter man, sen är man arg, man är tom, man är bara ledsen. Helt plötsligt så kastar sig ångesten över mig. Den river och sliter och det känns som om man har en liten djävul inom sig som försöker slita sönder mig. Har bestämt mig för att jag ska försöka skriva av mig min ångest och jag ska gå och prata med nån om min sorg och alla andra jobbiga saker som har hänt just nu. Kan vara skönt och bra, tror jag i alla fall ? Jag får väl göra vad som känns bäst just nu.
Ääääntligen lite sol här. Igår var det en riktig ruggdag. Regnade, blåste, ingen kul dag att gå på marknaden med andra ord. Jag var dyngsur om fötterna efter ett par timmar på samhället bland knallar, cocosbollar, langos, T-shirts, godis, strumpor och annat. Åkte hem efter ett par timmar med mina droppande skor... fick i alla fall med mig 4 nya böcker för 50 :- vilket klipp !!! Lite marknads godis och bröd fick följa med hem också. Man kände inte den där glädjen att gå på marknaden som man brukar göra. Svårt att känna riktig glädje när sorgen är så stor och svår. Ångesten ramlar över en då och då och då blir det riktigt jobbigt.
När jag kom och gick där på marknaden ser jag plötsligt min gamle vän Ann stå rakt framför mig. Hon tittar mig rakt in i ögonen med sina tårfyllda ögon. - Helen ! Ropar hon - Min fina vän, jag är så ledsen, fick precis höra om din pappa. Hon klappar mig på kinden och ger mig en stor kram, en sån där varm och vänskaplig kram, en sån där jag-bryr-mig-om-kram. Blev glad samtidigt som jag kämpade hårt med att hålla tårarna tillbaka. Där stod vi, två gamla barndomsvänner, mitt på Rättviks marknad i regnet och kramade om varandra länge, länge. Nästa gång jag kommer upp ska vi träffas, min gamle vän Ann och jag.
Christer och jag åkte och hämtade gammel moster Svea på eftermiddagen. Vi åkte och köpte blommor som hon ville plantera vid graven. Jag och brorsan köpte ljus. Vi gick i lugn och ro och pratade på kyrkogården, jag , Svea och Christer. Är det nåt ställe som är lungt och stress fritt så är det kyrkogården. Skönt att gå där och spatsera och låta tankarna löpa fritt. Vi tände ljus för pappa och för farmor och ställde på graven. Ville gå in i kyrkan och tända ett ljus där men till vår stora förvåning så var den stängd, stängde klockan 16.00. Naiv som jag är så trodde jag att kyrkan var öppen jämt, eller i alla fall längre än till fyra ?!?
Efter kyrkogården åkte vi hem och käkade med Mamma, Tommy och Ancha. Sen satt vi och bara pratade och pratade och pratade i flera timmar. Skjutsade hem dom sen och jag och Christer satte på en film i väntan på Ronnie och Pontus. Vid elva igår kväll kom dom. Så nu är vi alla här förutom mina fina barn som njuter i fulla drag över att få huset för sig själva denna helg.
Nu ska jag avsluta frukosten och sen gå en sväng med mammas vovve. Denna lördag är full-tecknad med "Måste saker", så det är bara att köra igång.
Regnet öser ner :/ Såå deppigt !! Blev väckt av mammas lilla vovve imorse som stod och puttade och hoppade på mig. Kollade klockan....06.00, hmmmm ! Okey, jag masar väl mig upp då. Ut i köket, på med kaffebryggaren, slänger på mig morgonrocken och ropar på hunden. Borta ! Vart är hon ??? Alldeles nyss var hon helt vild och gjorde allt för att få upp mig. Men när jag väl var uppe försvann hon som en skållad råtta. Gick och letade och hittade henne till slut, hon hade krypit in i min rosa flecce tröja och sov och snarkade så gott. - Hehehehe, tänkte jag....glöm det lilla gumman, nu är jag uppkörd så nu ska vi ut i regnet. En suckande liten vovve gick med mig ut på en snabb runda i regnet. Sen kröp hon snabbt in i min flecce tröja igen, rullade ihop sig till en boll, nöjd óch nykissad ;)
Ska snart sätta lite fart. Vi ska bege oss ner på marknaden som börjar idag. Hörde att dom säljer väldigt billiga plantor där nere. Sen blir det en sväng till kyrkogården för att tända ljus för pappa. Ikväll kommer Ronnie och Pontus. Imorgon har vi fullspäckat schema. Känns skönt att man inte behöver åka till jobbet på måndag. Då kommer man antagligen att känna sig helt slut, slut som människa.
Har varit rena april vädret här idag. Solen har skinit och det har regnat om vartannat. Har precis gått en långpromenad med mammas vovve. Påpälsad som om det var vinter nästan. Är så där ruggigt så det går igenom märg och ben. Jag, Christer, mamma och Tommy har fixat massor med grejer idag. Bl.a har vi städat och fixat inför visningen av huset i morgon. Allt går i en rasande fart, vad vi än gör.
Alla mina frusterande och arga samtal igår gav resultat. Helt plötsligt blev vi uppringda från höger och vänster. Nu, 3 1/2 veckor senare så erbjuds vi krishjälp....eeeh ?!?! Men bättre sent än aldrig....
Börjar komma en hel del folk upp hit till Rättvik. Fler och fler husvagnar och husbilar rullar in inför den stora vårmarknaden som startar i morgonbitti. Ska gå ner en snabbis imorgon förmiddag och strosa runt lite bland alla knallar och stånd. Har bl.a lovat mina kära barn att köpa majsbollar. Dom älskar just den sorten som säljs på Rättviks marknad. Kan hända att man kommer hem med nåt mer kul efter marknads besöket ;)
Idag var vi och planterade pensér på graven (där farmor är begravd) där pappa ska ligga. Blev så fint. Imorgon åker vi dit och tänder ljus.
Ska straxt skjutsa ner Tommy till Rättvik sen tänkte vi andra sätta oss ner framför tv:n och kolla på en dvd. Skönt att koppla av en stund och försöka tänka på något annat.
Vi somnade som stockar allihopa igår men blev väckta av att telefonen ringde klockan 01.00 på natten. Hjärtat stannade nästan i bröstet på mig, var helt säker på att det hade hänt nånting. Men när jag svarade visade det sig att det var nån idiot som pratade engelska och hade förställt rösten med en sån där röstförvrängare som barn brukar använda på Halloween. Jag och brorsan svarade i varsin telefon så vi hörde båda hur han lät. Så obehagligt ! Blev riktigt skrämd inatt men när jag vaknade imorse var jag riktigt förbannad. Han störde vår nattsömn som vi så väl behöver och vi är verkligen inte upplagda för dåliga skämt i det här läget. Idiot....grrrr !!!!!!!!!
Känner mig helt slut, som en urvriden trasa. Man kämpar och sliter med allt runt omkring men det går inte framåt. Ett steg fram och två steg var. Håller på och jagar papper, läkare, obduktionsrapporter och alla lägger locket på. När man ringer blir folk förfärade och lämnar över ärendet till nån annan. Tydligen alldeles för obehagligt för folk att ta tag i....men vi som är mitt i det ska orka och klara av att ta tag i allting. Har varit helt galen idag och röjt runt i telefonen. Vi har inte blivit erbjudna nånting, vare sig krishjälp eller nån annan hjälp. Helt sjukt. Fick höra idag att man ska bli erbjuden hjälp. I en sån här situation kan man ju inte bara lämnas . Tänk om vi inte hade haft varandra ?! Är så slut ! Hur ska man orka ??? Till slut ramlar man väl ihop. Just nu går man väl på nån sorts överstyrka som man inte trodde att man hade. Sömntabletterna som jag fick av min läkare är i alla fall kanon. I natt har jag äntligen fått sova. Nu har jag skrivit av mig lite ilska och frustration. Känns skönt att man har nånstans att ösa ur sig. Ska ställa mig och laga lite middag nu till mig, mamma och mina brorsor. Vi har glömt att äta idag så det är väl dax. Ha det bäst !
Kallt och ruggigt är det och dom nya sandalerna som jag strosade omkring med i påskas är bara att ställa långt in i skohyllan.
Hade glömt alla dynorna ute på altanen, så jag och Jessica fick springa som galningar i morse och plocka in dom och sopa bort snö som envist etsat sig fast på dom.
När dom väl var inne så var halva vardagsrumsgolvet nersölat med snö och vatten, så det var bara att lägga sig ner och torka parketten.
Låååångt innan frukost....hmmm....känns som om det här kommer att bli en bra dag...Nope !!!
Alla säger till mig :
-Det blir bättre.
- ?????
- Hur kan det bli bättre när det bara blir sämre ?
Bara dyker upp nya problem samtidigt som man har en jätte tung sorg på sina axlar.
Jag vet, jag låter gnällig och jobbig och surig och negativ nu, jag vet.
Men har just nu svårt att hitta något positivt i mitt liv.
Jag brukar vara en positiv och glad person.
Har ofta lätt för att skratta och hitta ljuspunkter i det mörka.
Jag letar förtvivlat efter den tjejen.
Vart tog hon vägen ???
Finns hon där inne nånstans ?
Kanske att hon kommer tillbaka ?
Jag hoppas det, för jag saknar henne.
Livet var lite lättare att leva när jag var hon.
Låter det flummigt, konstigt , galet ?
Låter nog lite som jag känner mig just nu.
Har ofta använt mig av uttrycket :
- Jag får ångest över det.
eller
- Jag känner sån ångest
En sak är säkert, jag har inte haft en blekaste om vad ångest är förrän nu.
Ångest är något som håller på att slita sönder en innefrån.
Lägger sig i magen eller i bröstet och växer, blir bara större och större.
Så fruktansvärt hemskt.
Har ångest varje dag nu.
Vissa dagar mer
vissa dagar mindre.
Men den finns där, ligger och gror och bara väntar på rätt tillfälle att slå till och växa sig stor och stark.
Ett sätt för mig är att prata om det och att skriva, det tröstar mig, kanske mitt sätt att bearbeta allt det jobbiga som händer omkring mig just nu.
Brukar tänka på Kentas låt och önskar att jag snart kan säga :
- Just idag är jag stark !
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen är det dax att packa resväskan igen.
Idag är det 3 veckor sen min älskade pappa gick bort.
Bara tre ynka veckor.
Dessa tre veckor har varit som ett töcken, som en stor grå dimma.
Minns knappt från den ena dagen till den andra vad jag sagt eller gjort.
Hade ingen aning om att det var så galet mycket praktiska saker som man måste göra när nån går bort.
Undrar när man själv får börja sörja ?
När man inte har några krafter kvar och ramlar ner i ett svart hål ???
Det måste sitta nån där uppe som ogillar oss skarpt.
På dessa 3 ynka veckor har vi inte bara drabbats av ett dödsfall utan av andra tragiska saker.
Är det som dom säger :
En olycka kommer sällan ensam ?
Ordspråket :
efter regn kommer solsken eller inget ont som inte har något gott med sig är rent skitsnack.
Vi har väl drabbats nog nu ?
Nej, tydligen inte....det bara öser över oss, den ena efter det andra.
Hur länge ska man orka ?
Hur länge ska man stå pall ?
Nu får man verkligen veta hur pass stark man är.
Är man starkare än man tror ?
Återstår att se.
I fredags var det min älskade pappas begravning.
Känns overkligt att skriva det.
Men klockan tio på fm slog kyrkklockorna i Rättviks kyrka.
Där satt vi, min fina familj, min fina mamma, mina fina bröder, fina Pontus och fina gammel faster Svea.
Vi var dom närmast sörjande och satt längst fram.
Sen fylldes kyrkan på.
Släkt till pappa från Rättvik, släkt från mammas sida som hade åkt ända från stockholm, vänner, bekanta, mina svärföräldrar, gamla vänner från Norsborg.
Så mycket folk och så mycket vackra blommor.
Det värmer så gott i hjärtat över att så många tog sig tid att komma på begravningen.
Att andra tänkte på oss hemifrån, tände ljus för oss hemifrån, skickade gåvor till hjärt o lungfonden i pappas namn.
Är så tacksam över allt stöd och alla fina ord som vi fått.
Det betyder massor, massor, massor !!!!
Den 9:e Juni skulle pappa ha fyllt 70 år och den dagen har vi bisättning, pappas urna skra grävas ner i vigd jord.
Kommer bara bli jag, mamma och mina bröder som ska närvara.
Efter bisättningen kommer vi fira pappas 70-årsdag så som han hade velat ha den, bara vi fyra.
Har blivit sjukskriven ett par veckor.
Behöver det.
Känner att kroppen är som ett vrak, blodtrycket är i taket, kan inte sova, fick sömntabletter utskrivna idag.
Har precis tagit ett dopp i Jacuzzin.
Låg där länge.
Vinden ven ovanför huvudet och jag låg helt avslappnad i det 39 gradiga vattnet.
Grät en skvätt i min ensamhet, så skönt !
Nu har jag duschat och ska sätta mig i favorit fotöljen och heja på Sverige i Hockey-VM.
Vet att pappa kommer att kika bakom axeln på mig, han älskade sport och hockey.
H.
