Helen´s Blogg !

Carpe Diem

Ångest !

Som jag skrev i inlägget igår......

Efter regn kommer solsken....NOT !!!

Det kommer snö =O

Kallt och ruggigt är det och dom nya sandalerna som jag strosade omkring med i påskas är bara att ställa långt in i skohyllan.

Hade glömt alla dynorna ute på altanen, så jag och Jessica fick springa som galningar i morse och plocka in dom och sopa bort snö som envist etsat sig fast på dom.

När dom väl var inne så var halva vardagsrumsgolvet nersölat med snö och vatten, så det var bara att lägga sig ner och torka parketten.

Låååångt innan frukost....hmmm....känns som om det här kommer att bli en bra dag...Nope !!!

Alla säger till mig :

-Det blir bättre.

- ?????

- Hur kan det bli bättre när det bara blir sämre ?

Bara dyker upp nya problem samtidigt som man har en jätte tung sorg på sina axlar.

Jag vet, jag låter gnällig och jobbig och surig och negativ nu, jag vet.

Men har just nu svårt att hitta något positivt i mitt liv.

Jag brukar vara en positiv och glad person.

Har ofta lätt för att skratta och hitta ljuspunkter i det mörka.

Jag letar förtvivlat efter den tjejen.

Vart tog hon vägen ???

Finns hon där inne nånstans ?

Kanske att hon kommer tillbaka ?

Jag hoppas det, för jag saknar henne.

Livet var lite lättare att leva när jag var hon.

Låter det flummigt, konstigt , galet ?

Låter nog lite som jag känner mig just nu.

Har ofta använt mig av uttrycket :

- Jag får ångest över det.

eller

- Jag känner sån ångest

En sak är säkert, jag har inte haft en blekaste om vad ångest är förrän nu.

Ångest är något som håller på att slita sönder en innefrån.

Lägger sig i magen eller i bröstet och växer, blir bara större och större.

Så fruktansvärt hemskt.

Har ångest varje dag nu.

Vissa dagar mer

vissa dagar mindre.

Men den finns där, ligger och gror och bara väntar på rätt tillfälle att slå till och växa sig stor och stark.

Ett sätt för mig är att prata om det och att skriva, det tröstar mig, kanske mitt sätt att bearbeta allt det jobbiga som händer omkring mig just nu.

Brukar tänka på Kentas låt och önskar att jag snart kan säga :

- Just idag är jag stark !

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen är det dax att packa resväskan igen.

Blir varma, goa kläder denna gång.

Ta hand om er och tack för att ni bryr er ♥♥♥

Kram H.

Vet du..att jag tror att man får ta så mycket motgångar, som mna kan klara av..och det är ju så, att man tror att man ska gå under...just då som det vänder.. En stor sorg, som du nu bär på, kan man inte skynda på att läka. Det tar tid, och man får vara ledsen, sorgsen, ha ångest. Det betyder ju att du finns, du känner, och du sörjer din älskade pappa.



Du beskrev ett töcken..en grå dimma, ett dis.. Helt normalt, och man behöver inte se allt klart.. Du kommer en dag se genom dimman.., men tills dess behöver du bara få vara, få älta, få sörja osv.



Jag har sagt det förut, och säger det igen; Bra att du skriver!!! Att skriva, är ett bra sätt att få ur sig känslor på.



Ta hand om dig vännen!

Kram