Frustration...
Känner mig helt slut, som en urvriden trasa.
Man kämpar och sliter med allt runt omkring men det går inte framåt.
Ett steg fram och två steg var.
Håller på och jagar papper, läkare, obduktionsrapporter och alla lägger locket på.
När man ringer blir folk förfärade och lämnar över ärendet till nån annan.
Tydligen alldeles för obehagligt för folk att ta tag i....men vi som är mitt i det ska orka och klara av att ta tag i allting.
Har varit helt galen idag och röjt runt i telefonen.
Vi har inte blivit erbjudna nånting, vare sig krishjälp eller nån annan hjälp.
Helt sjukt.
Fick höra idag att man ska bli erbjuden hjälp.
I en sån här situation kan man ju inte bara lämnas .
Tänk om vi inte hade haft varandra ?!
Är så slut !
Hur ska man orka ???
Till slut ramlar man väl ihop.
Just nu går man väl på nån sorts överstyrka som man inte trodde att man hade.
Sömntabletterna som jag fick av min läkare är i alla fall kanon.
I natt har jag äntligen fått sova.
Nu har jag skrivit av mig lite ilska och frustration.
Känns skönt att man har nånstans att ösa ur sig.
Ska ställa mig och laga lite middag nu till mig, mamma och mina brorsor.
Vi har glömt att äta idag så det är väl dax.
Ha det bäst !
Vad glad att du har gåvan att skriva för det kan du verkligen. Och det måste ändå kännas skönt att kunna få ur sig lite. Eller ?
Stor KRAM
Bra att du Helen skriver av dig all frustation och sorg, det lättar på trycket du bär inom dig. Mycket svårt att förstå att inte krishjälp ska erbjudas när det som mest behövs!!
När det är som svårast här i livet får vi oanade krafter till att göra det som måste göras. Vi är funtade på detta vis som tur är. Tur att ni har varandra iaf, alltid någon tröst i det ni är utsatta för.
En STOR kram till Er alla.
Bra Helen att du kan skriva av dig all frustation och sorg du bär på. Konstigt att ni inte kan få den krishjälp ni så väl kan behöva! Det frestar på i sådana här situationer för alla parter. Tur iaf att ni har varandra och kan prata prata prata, för det behövs för att bearbeta sorgen. Men det konstiga är att i svåra stunder så får vi oanade krafter från någonstans så man orkar med det som behöver göras.
Skänker en STOR KRAM till Er alla.
Förlåt, mitt första inlägg försvann så jag trodde det blev borta helt och hållet. Därför skrev jag ett nytt. Hoppas du har överseende!
Kram
