Byn som Gud glömde...
Nu är jag hemma i Stockholm igen.
Kändes så jobbigt att åka hem men det var lite lättare att åka från mamma den här gången eftersom Tommy och Lotta var kvar.
Då vet jag i alla fall att hon inte är ensam.
Christer och Pontus hann åka en bra stund innan mig och Ronnie.
Vi hade förlagt en telefon som vi sprang som yra höns och letade efter.
Till slut hittade vi den.....under soffan....hmm....ingen aning om hur den hamnade där ?
När jag och Ronnie var ett par mil ifrån Sala ringde Christer och sa att dom hade fått punktering och kunde inte få loss däcket.
- Vart är ni då ? Frågade jag
- I byn som gud glömde, tror jag. Svarade han
- Eeeh okey, finns det nån skylt eller vägbeskrivning ? ;)
Det visade sig att dom hade svängt av när däcket började kännas konstigt och hamnade i en liten öde håla.
Dom hade ingen aning om vart dom var.
Inte lätt för oss att försöka leta upp dom, det finns ganska måååååånga byar och små hålor runt omkring skogarna ;)
- Finns det ingen ni kan fråga vart ni är ??
- Finns inte en människa här....eller vänta ! Pontus ser nån som ligger där borta...vänta.
- vadå ligger där borta ? hallå !!Hallå !!!
- Ja, hallå, jo det låg en tjej och solade på ängen här borta och vi är i Broddbo.
- Okey, vi fösöker leta oss fram.
Vi åkte och åkte och åkte och åkte, inte en endaste liten skylt som det stod Broddbo på.
Plötsligt var vi framme i Sala och ingen skymt efter vare sig den lilla byn eller Christer och Pontus.
Det var bara att vända om och leta vidare.
Efter ett gäng mil senare lyckades vi till slut lokalisera Broddbo, svängde in och där in the middle of nowhere satt
två uppgivna killar mitt i solen.
Gissa om dom sprack upp i två Colgate leenden när dom såg oss komma åkande =)
Ronnie fick bort däcket och vips så satt reserv däcket på plats och vi kunde fortsätta vår resa mot 08-land igen.
Har längtat så efter mina fina barn så det var en riktigt go känsla att komma hem till dom och att sätta sig tillsammans på altanen och äta en god middag och prata och umgås tillsammans.
Nu är jag trött, riktigt trött.
Hade tänkt gå ut och lägga mig en stund i poolen men orkar inte ens gå och sätta på mig baddräkten, och då är det illa.
Nä, spar det doppet tills imorgon.
Imorgon ska jag bara vara.
Behöver vara lite själv, bara få tänka, gråta, vara ledsen, bara få vara.
Ta hand om er och ha en fortsatt trevlig kväll !
Kram och godnatt !
Helen!
Du har rätt att få bara få vara. Fortsätt med det, vad det än gäller. Ännu mer nu kanske. Detta som du (och din familj går igenom nu)får och ska ta sin tid och ska göra det också, sedan får andra säga vad dom vill. Just nu har jag inte mer att säga, än att jag tänker på dig och din familj. Kram från Carina (kusin).
