Möte och AF !
Riktigt kallt imorse med och tre lager is på bilrutorna.
Men imorse var jag smartare, hehe, jag startade bilen och lät
den gå en stund innan jag började att skrapa....och då gick det lätt
som en plätt.
Miljövänligt ? Näää, inte direkt men väldans vänligt mot mina värkande händer & fingrar.
Har precis varit på möte i Globen.
En av mina sista.
På fredag jobbar jag min sista dag sen står man till arbetsmarknadens förfogande.
Alltså = arbetslös.
Känns riktigt konstigt !!
Har aldrig varit arbetslös i hela mitt liv.
Men är det väl egentligen inte nu heller eftersom jag har en fast tjänst i kommunen men
kan inte p.g.a min sjukdom gå tillbaka till min gamla tjänst.
Och något annat jobb har dom i dagsläget inget att ernjuda.
Sååå efter att ha varit på ett kontor i 1 1/2 år och dom inte längre har nån tjänst att erbjuda mig så är jag alltså fr.o.m måndag inskriven på arbetsförmedlingen.
Jag var där i fredags, nybörjare som man är så fattar man ingenting.
Frågade vilken tid jag skulle komma på måndagmorgon ?
- Eeeh, vad menar du ?
- Ja, ska jag inte vara här på måndag ?
- Eeeh, näää, du ska bara komma på inbokade möten och varje 25:e.
- Jaha..?!?
Stod där som en fågelholk.
Trodde att jag skulle vara där fem dagar i veckan eftersom jag ingår i ett rehabprogram där i 3 månader.
Men ack så fel jag hade.
Blir svårt att ställa om sig nu från att först ha varit sjukskriven så länge.
Kommit tillbaka ut i arbetslivet och allt har flytit på och funkat bra, vant sig vid tidiga mornar och arbete måndag till fredag till att plötsligt göra......ingenting ???
Självklart ska jag söka jobb, självklart ska jag hålla igång ändå men lite konstigt känns det.
Livet går verkligen upp och ner.
När man blir sjuk går allt bara ner.
När man äääntligen får en diagnos och rätt medicinering går det sakta, sakta uppåt igen.
När man kommer tillbaka ut i arbetslivet med rätt arbetsuppgifter börjar livet kännas som vanligt igen tills man inser att man inte får vara kvar och hamnar på Arbetsförmedlingen.
Så talesättet : Fånga dagen är nog inte så dumt ändå.
Ta vara på varje dag för man vet inte vad som väntar runt hörnet.
Kram H.
Hej vännen! Livet är och blir inte alltid som man tänkt sig så man ska ta till vara på varje dag som om den vore den sista.Det är så himla lätt att säga det till andra men man har svårt att leva efter det själv. Se det här som en period i livet och passa på att göra sånt du kanske aldrig skulle gjort annars.Håller tummarna att allt blir bra och att du får må någorlunda bra trots sjukdom. Var rädd om dig! Kramar
Trist att de inte har någon mer tjänst att erbjuda. Så synd när det är en sjukdom som ligger bakom att man inte kan fortsätta som förut. Jag hoppas du hittar drömjobbet redan inom några dagar, blir kallad på intervju dagen efter och får börja jobba veckan därpå. Det vore ju riktigt skönt! Håller tummarna för att din tid på underbara och fantastiska AF blir kort.
För övrigt var jag också inskriven på AF förut, men jag (som ändå inte var berättigad till a-kassa för hade inte jobbat tillräckligt) lämnade faktiskt dem rätt fort. Det gav mig inget där och varje gång jag skulle till deras nedrans möten hade jag världens flyt i personligt brev-skrivande osv. Så blev bara störd på det. Det var liksom, söka jobb på egen hand och inte få pengar eller söka jobb mha AF som jag inte tyckte var till ngn hjälp och inte få pengar... Svårt val ^^
Men iaf, lycka till och hoppas din AF har schyssta handledare och bra hjälp!
Tack för era uppmuntrande ord =))) Dom värmde ! Kände redan vid första AF-mötet att det kändes som om att jag kommer att få göra det mesta själv, det kändes liksom lite meningslöst.MEN, jag har bara varit där en gång så jag ska ge dom en chans ;)))Sovgott ! Kramar Helen
