Helen´s Blogg !

Eländet och oturen fortsätter.

Var på väg till jobbet efter att jag varit på Serafen och mätt mitt blodtryck som fortfarande var alldeles för högt.

Letar efter en parkering men alla är upptagna så jag bestämmer mig för att åka till gatan bakom.

Får rött, står och väntar tills det blir grönt.

Ska göra en vänstersväng.

Kryper fram eftersom det är många lastbilar och långtradare där.

Har fritt, fullföljer min vänster sväng och.......PANG !!!!

En rejäl smäll in i min bils högra bak.

Jag åker fram en bit i sätet och är alldeles chockad.

Stannar bilen, fattar ingenting, känner hur jag börjar skaka.

Tittar upp i bakspegeln och ser att den som åkt in i mig är en motorcykel.

Det springer folk överallt och jag bara sitter kvar i bilen.

Är så chockad så jag förmår mig inte att kliva ut.

Plötsligt rycks bildörren upp och en äldre man frågar hur jag mår, att jag måste komma ut, killen på MC:n mår bra säger han,

Jag kliver ut på skakiga ben.

Det står massor med folk där, mitt i folksamlingen sitter killen på motorcykeln.

Jag går fram, frågar hur det gick...

- jag har gjort illa tummen säger han, inget annat.

- Herre gud, jag såg dig inte, säger jag.

Känner att jag måste sätta mig ner, det snurrar i huvudet och benen känns svaga, det ömmar lite i nacken, annars okey.

Hör att någon ropar att dom ringt polis och ambulans.

Runt MC:killen står det flera killar som är helt i extas och ropar jag är vittne, du kan ringa mig om det är nåt.

Jag sitter alldeles själv.

Då kommer en tjej fram till mig, en alldeles okänd tjej som lägger armen om mina axlar, klappar mig på ryggen och frågar hur jag mår.

Hon erbjuder sig att köra upp min bil som står helt galet på gatan.

Hon hämtar bilen och ställer den på en parkering bakom.

Jag ger henne en stor kram och säger tusen tack, tack snälla du!

Polisen och ambulansen kommer.

Killen som hette Daniel får gå med en polis och en ambulans personal till sin MC och jag får gå med en polis och en ambulans personal till min bil.

Vi får från varsit håll berätta vad som hände, visa upp skadorna på fordonet, visa körkort, blåsa i en alkometer.

Ambulans tjejen känner på min nacke men säger att det är musklerna, inte kotorna som fått sig en smäll.

Hon undrar om jag vill åka med till akuten men jag säger nej.

Polisen dokumenterar skadorna och min version av olyckan.

Sen ringer jag Ronnie som kommer dit.

Hade liksom inga krafter kvar.

Den här krocken tog min sista styrka.

Tack gode gud för att ingen blev skadad.

Daniel åkte inte heller med ambulansen.
Vi satt kvar sen efter att polisen åkt och fyllde i skadeanmälan och Ronnie skjutsade hem honom efter att bärgaren vart där och hämtat hans MC.

Jag kommer ju självklart att åka på det här eftersom det var jag som gjorde en vänster sväng.

Är bara tacksam att ingen skadade sig allvarligt för materiella ting är världsliga ting.
Det är bara saker och det går att laga.
Värre med en människa.

Nu ska jag posta anmälan till mitt Försäkrings bolag och hålla tummarna att det inte blir några problem med detta.

Blev inget kontors arbete idag.
Var så chockad att jag åkte hem.

Kommer nog ta lite tid att smälta detta.
 
Har sagt det förut och säger det igen år 2011 är ett riktigt skitår :/